Hann med tre filmer onsdag em och kväll ...
- Ett stelnat äktenskap rörs upp när en gammal klasskamrat med kvinnligt sällskap dyker upp och stör semesterfriden. Det är handlingen i korthet i den tyska filmen Ein fliehendes Pferd (Rainer Kaufmann). Faktiskt mycket underhållande om en trist fågelskådande akademiker med uttråkad fru.
- Italiensk film låter inte tala särskilt mycket om sig, men jag hittade i alla fall till Valzer (Salvatore Maira). En man återvänder till Italien efter en fängelsevistelse i Sydamerika för att söka upp sin dotter vars flitiga brevskrivande hjälpt honom komma igenom fångenskapen. Det visar sig dock att dottern är försvunnen och att det är hennes väninna som skrivit in sitt eget liv i alla brev han fått. I all anspråkslöshet en liten pärla, inte minst formmässigt (filmen är gjord i en enda lång tagning)!
- Min filmkväll slutar med ännu en utsåld galaföreställning: Things we lost in the fire. Just det, Susanne Bier (Efter bröllopet) goes Hollywood! Här är det åter dags för ett sorgearbete då den lyckliga familjen slås sönder av en meningslös dödsskjutning. En tråd om en missbrukares försök att hålla sig ren tvinnas ihop med den om familjen. I huvudrollerna ser vi inga mindre än Halle Berry och Benicio del Toro. Att regissören är danska märks inte särskilt mycket här, men missförstå mig inte, filmen är mycket bra, skådespelarinsatserna likaså, men måste amerikanska filmer vara så - amerikanska?
- Festivaltältet, som förra året slagits upp på själva Järntorget, har denna gång hamnat lite mer i skymundan, men gästas likafullt varje kväll av en skådespelare eller författare i rollen som vintervärd, filmfestivalens motsvarighet till radions sommarpratare. Senare på kvällen framförs levande musik från scenen i tältet. Själv har bara sett tältet från utsidan ...
- Mitt program är ganska späckat framöver nu (bara uppvärmning hittills!?) så jag kommer inte att hinna uppdatera här förrän på lördag igen. Så att jag inte skriver i morgon behöver inte betyda att jag svepts bort av den annalkande stormen ...

Fotsättning på gårdagen:
- Jag gör ett geografiskt snedsprång och överger Järntorget till förmån för Götaplatsen och den bulgariska filmen Investigation (regi: Iglika Trifonova), som visas i Stadsbibliotekets hörsal. Så gott som spikat, men jag håller mig framme i insläppskön och nyper en plats längst bak med fritt benutrymme. En kvinnlig polis utreder ett mord; man har en misstänkt, men inga bevis. Det hela utvecklar sig till ett psykologiskt spel mellan polisen och den misstänkte. Jag gillar denna lågmälda film som utspelas i ett blekt, dystert och vintrigt Sofia.
- Sedan en rask promenad utmed Avenyn till spårvagnshållplatsen för att hinna till kvällens höjdpunkt: I'm not there - Todd Haynes film om Bob Dylan. Efter en halvtimmes väntan är syret på upphällningen i Drakens foajé när vi äntligen släpps in i salongen. Filmen är uppbyggd av sekvenser ur artistens liv, dock inte i kronologisk ordning och troligtvis delvis fiktiva. Dylan själv gestaltas av flera olika aktörer, naturligtvis valda för att belysa olika aspekter av den på många sätt kameleontiske sångaren. Bäst lyckas Cate Blanchett (som ju också har fått pris för sin insats). Och så har vi ju musiken förstås. Det finns inget som musik för att ta en tillbaka till flydda tider. Då kan det vara skönt att vara själv så man inte frestas att sitta uppe halva natten över ett glas och säga idiotiska saker ... Nåja, helt ensam är jag väl inte; jag har min lilla anteckningsbok, och ska jag säga något idiotiskt får det bli ett citat från filmen: "man behöver inte skriva för att vara poet" ...

Nästa dag som är onsdag.
- Som vanligt kör jag förmiddagsfilm kl 10. Broken English av Zoe Cassavetes, ett namn som inte är lätt att leva upp till (pappan är ju legendarisk filmregissör). Men denna film visar att talangen finns där. Filmen vill vara lite mer än en vanlig romantisk komedi, och lyckas väl bäst i första halvan där vi lär känna New York-tjejen Nora vars vänner alla verkar ha funnit den rätte, medan hon själv får utstå det ena misslyckandet efter det andra, tills en fransman dyker upp på en fest. Historien får dock ett hastigt slut när han måste återvända hem. Men sedan dröjer det inte länge förrän vi förflyttar oss från N Y till Paris där det dock visar sig vara lättare sagt än gjort att hitta hjärtevännen eftersom hon slarvat bort mobilnumret och han heter typ Dupont i efternamn. Hur det går? Gissa en gång ... (Lustigt förresten hur Paris har en förmåga att dyka upp under denna festival - förutom i denna film och musikfilmen i söndags förekom Paris även i gårdagens norska film).

- Så var det dags för dansk morgon igen, den här gången Hvid nat av Jannik Johansen. Filmen var bra, dansk kvalitet biter som vanligt, men ändå inget anmärkningsvärt. Ungefär som ett dubbelavsnitt av Försvarsadvokaterna, där för övrigt denna films huvudrollsinnehavare också hade en framträdande roll. Filmen i koncentrat: Firad fastighetsmäklare råkar i bråk på en bar och motståndaren avlider. Mäklaren anträder resan utför, men hejdas när han står på hotellrummets balkongräcke, och allt slutar lyckligt när han återförenas med sin gamle far som tar honom till nåder igen.
- Har just ätit sen lunch på saluhallen invid mitt bibliotek - stekt strömming med potatismos. Helt OK. Mer än OK, ja kanske bäst hittills, var den norska filmen Tatt av kvinnen av Petter Naess, efter en roman av Erlend Loe. Detta är en film om kvinnorna i en mans liv, inte alls romantiskt, utan med en skruvad och udda humor (som jag känner igen från Erlends böcker). Peter Stormare spelar som vanligt en kuf (bland andra kufar), som hjälper vår huvudperson med gåda råd i simhallens bastu. Riktigt bra, och inte blir det sämre av att det är en film med "voice over". Om denna norska rulle kommer på bio så är den en given rekommendation! Förresten, skratta fick man också till förfilmen om en olycksalig amatörtrollkarl i ett norrländskt samhälle - I stället för abrakadabra.

- Sitter på stadsdelsbiblioteket nära Järntorget och rapporterar från årets filmfestival - ja, det finns bara en, Stockholm får ursäkta.
- Morgonfilmen var en dansk version av Karate Kid, skulle man kunna säga, fast den handlar om en turkisk flicka som mot sina föräldrars vilja tränar Kung Fu och missköter skolan. Det är upplagt för konflikt mellan gammalt och nytt, mellan turkiskt och danskt, men egentligen handlar filmen om att växa upp och finna sin egen väg. Danska filmer brukar vara hur mycket bättre som helst än svenska, och denna var inget avsteg från den maximen. Bra spel av den unga huvudrollsinnehaverskan. Dessutom fina actionscener! (Fighter, av Natsha Arthy)
- Senare gick jag på argentinsk film, XXY av Lucia Puenzo. I den får man se vad en extra kromosom kan ställa till med: 15-åriga Alex, är hon kvinna eller man? Hennes föräldrar verkar inte vara överens, men vad vill hon själv? Frågor utan självklara svar ...
- Avslutningsvis franskt igen, Après lui i regi av Gaël Morel. När Camille mister sin son i en bilolycka blir hennes sätt att hantera sorgen en nästan sjuklig fixering vid sonens bäste vän, som dessutom körde olyckbilen. Det här är Catherine Deneuves film från början till slut. Jag fäster mig särskilt vid insikten att i ett sorgearbete är även de trivialaste detaljer av betydelse, i den meningen att de hjälper till att definiera den bortgångnes liv ...

- Så kliver man på tåget till filmfestivalen, några minuter försenat, en försening som ökar när tåget blir stående strax innan Hallsberg. Informationen i högtalarna upplyser oss om att loket har drabbats av "modulfel" och att föraren måste gå ut och "resetta" hela tåget. Han verkar kunna sin sak för snart är vi åter på väg ...
- Kvällens första film heter Familjen Savage (The Savages, i regi av Tamara Jenkins, USA), en film som ingår i den s k Gala-sektionen. Det märks, för salongen är fullsatt, alla 713 platserna. Så är det också utomordentligt trångt i foajén, ja, kö nästan ut på gatan ... Vad är det då för film? Det handlar om två syskon, som var och en har sina privata problem, men som nu får ytterligare ett på halsen när deras far drabbas av demens och måste tas om hand. Trots att det är en film med ett allvarligt ämne ger den ändå plats för en hel del humor och skratt. Vad sägs om att det finns en bok i "dummies"-serien som heter "Eldercare for dummies"? Laura Linney och Philipp Seymour Hoffman gör bra ifrån sig.
- Efter detta amerikanska drama är det bara att ta ett varv runt kvarteret och bänka sig för en fransk film med sång-inslag (musikal vore nog att ta i), Les chansons d'amour av Christophe Honoré. Denna film lockade inte någon särskilt stor publik, och kändes heller inte lika angelägen. Men det är inte fel att vila ögonen på franska aktriser och att återse Paris, om också bara på film ...

Det drar ihop sig till filmfestival igen. Jag loggar in på hemsidan och konstaterar att min premiärfilm (Familjen Savage, med Laura Linney och Philip Seymour Hoffman) är utsåld. Bäst att vara där i tid ... fast det är ju inte förrän imorgon.
Men det går ju film på TV också. Ikväll visas ju Vem älskar Yngve Frej? Bör ej missas!