I går var jag på The Wrestler (regi Darren Aronofsky) och mitt första intryck var "så där". Vid närmare eftertanke har jag dock kommit att revidera upp betyget. Kanske berodde min initiala uppfattning på en negativ inställning till "wrestling", som ju är mera show än sport, eftersom matcherna är uppgjorda och mer eller mindre koreograferade. 
Hur som helst, i den aktuella filmen får vi följa den avdankade brottaren Randy the Ram (Mickey Rourke), vars storhetstid inföll för tjugo år sedan men som numera hankar sig fram som lagerarbetare på vardagarna och i brottningsringen på helgerna. Förutom brottarkollegerna och publiken har han inget som förmår lysa upp tillvaron, utom möjligen ett besök på strippklubben då och då.
Efter en tämligen blodig match med inblandning av diverse verktyg orkar hans utslitna, drogade kropp inte längre, vilket får honom att lägga ner brottningen och i stället försöka hitta ett till ett vanligt liv. Han får jobb i snabbköpets charkavdelning, försöker lappa ihop sin relation till dottern han övergivit, börjar uppvakta en av sina strippbekanta. Men det mesta går snett, och till slut återstår bara att än en gång kliva upp i ringen ... 
Det intressanta är att man känner stor sympati hela vägen för Randy.
Och regissören har verkligen lyckats göra så att man känner sig närvarande i filmen. Trots att det hela är väldigt förutsägbart har man inte tråkigt en sekund på vägen.
Kanske borde Rourke ha fått en Oscar i alla fall ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter lite biotorka blev det så dags att åter bänka sig på Filmstaden - men vad nu? Min favvofåtölj var upptagen! Trots att vi bara var sju pers i salongen ...Och reklamfilmen var utan ljud, vilket på sätt och vis var skönt. Men efter reklamen  hände...

Inte sedan filmfestivalen i Göteborg har jag varit på en film som går för utsålda salonger, men nu har det hänt, och det kan väl inte vara alltför svårt att ana vilken film det handlar om - Män som hatar kvinnor efter den första boken i Stieg Larsson...

Dags för finsk film, vilket sannerligen inte är ofta nu för tiden. De oskiljaktiga av regidebuterande Hanna Maylett visades en enda kväll på en biograf nära mig. Så det var bara att gå dit ...Filmen visade sig vara ett relationsdrama om två systrars ...

Jag brukar inte gå och se animerad film på bio, men av någon anledning hamnade jag denna kulna snöglopps-söndagskväll på Waltz with Bashir, en israelisk film av Ari Folman, och det var inget jag behövde ångra. Ari träffar en gammal vän på en bar och ...

Oscarsgalan är över, och det gick som jag hoppades - bästa film och bästa regi till Slumdog Millionaire! Att Sean Penn skulle få företräde framför Mickey Rourke som bästa manliga skådespelare var logiskt - Penn är obestridligen en större skådespelare...