Nej, det blev inte Be Kind Rewind för mig denna vecka, utan Into the Wild, som SF lite oväntat letade fram ur gömmorna och satte upp här i stan (men när kommer The Darjeeling Limited?).
Hur som helst, jag och tre andra fyllde upp biosalongen igår för att beskåda två och en halv timmes vildmarksdrama. Det blev dock inte fullt så enformigt som jag befarat.
Handlingen i korthet: efter avlagd examen lämnar vår unge hjälte hem och familj för att leva utan pengar, bege sig till Alaska och hitta sig själv på vägen. Det hela baseras på en sann historia, och det slutar på samma sätt i filmen som i verkligheten. Berättandet växlar mellan kampen för tillvaron i den arktiska ödemarken, och återblickar på möten med människor på vägen dit. Dessutom framträder ibland systern som en berättarröst från hemstaden. Man kan säga att filmen är en roadmovie, utan action men i stället fylld med civilisationskritik och naturromantik - det är inte för inte som huvudpersonen ofta visas läsande och citerande författare som Thoreau och Tolstoj. Till slut når Alex Supertramp (som han kallar sig) insikt, men man kan fråga sig om det var nödvändigt att dra fram över halva USA för att komma dit ...
Omdöme? Ja, Sean Penn har ännu en gång gjort en fin insats som regissör, och Emile Hirsch passar bra i huvudrollen. Hal Holbrook är lysande i en biroll som en av de människor som vår hjälte råkar under färden. Ju mer jag tänker på filmen, desto bättre framstår den i minnet. Missa den inte!

En vecka har gått sedan sist; jag har legat lågt med biobesök. Inget har lockat i Filmstadens utbud, men kanske går jag på Be Kind Rewind nästa vecka om den filmen går kvar.
Ikväll hamnade jag hur som haver på kommunbion igen. Denna kväll var det en gles skara som mött upp för att se på berättelsen om den skotske ynglingen Hallam Foe, som inte kommit över sin mors tragiska dödsfall, utan blivit en något störd, eller åtminstone udda figur, som mest håller sig för sig själv och studerar andra människor genom sin kikare. Efter diverse förvecklingar hamnar han så småningom i storstan, och får anställning på hotell. Dock fortsätter han med sin "spionageverksamhet", tills ... ja, jag säger inte mer här.
Betyg? Nja, det kan inte bli mer än en trea. Jag tyckte inte riktigt att intrigen var trovärdig. Plus dock för skådespelare och musik.

I kväll var det dags för bio i kommunal regi igen - En lanthandel i Provence i regi av Éric Guirado. Det var i stort sett fullsatt i salongen, och enligt vad jag förstod hade publiktillströmningen även tidigare kvällar varit mycket god. Det finns alltså en publik för fransk film (Men inte i SF:s salonger).
Nåväl, Antoine tvingas motvilligt lämna staden för att hjälpa till med lanthandeln sedan hans far drabbats av hjärtbesvär. I början går det inte så bra; kundkretsen består till största delen av åldringar som inte orkar ta sig till stormarknaden och Antoine kommer inte särskilt väl överens med dem (och vice versa), men vid filmens slut har Antoine ändå insett att han kanske passar som lanthandlare i alla fall. En antydan till kärlekshistoria ryms också i filmen. Summa summarum: en trivsam bagatell för en trevlig biokväll.

Jag gick på den sena föreställningen av Gone Baby Gone - ja, den fanns ju bara som sen föreställning så det var inte mycket att välja på. Det var inte något speciellt med filmen, utom möjligen intrigen - när man trodde att det var slut så vreds storyn ett varv till ... Denna film kommer jag inte att minnas särskilt länge.

Verkar som om min Filmstad har fått ont om nya filmer att visa för nu har man satt upp Gone Baby Gone som egentligen hade premiär i januari. Varför kommer inte filmer som Once eller Things we lost in the Fire?
Nåja, i brist på bättre får man väl pallra sig iväg på detta kriminaldrama i regi av Ben Affleck ...

Ikväll har jag sett filmen Varg (regi Daniel Alfredson). I början är det mycket "snöskoterporr", men så småningom, när den egentliga handlingen tar vid, blir det faktiskt en riktigt bra film. Miljöerna känns inte utslitna, och befolkningen där ute i glesbygden framstår som människor av kött och blod. En varg river ett antal renar, och Klemens och hans unge brorson har ihjäl vargen, men dådet upptäcks, och historien går sin oundvikliga gång. Filmen är nog att rubricera som ett familjedrama, men vill också belysa konflikten mellan olika sätt att leva. Förutom bra insatser av skådespelarna får man sig också till livs vackra naturscenerier och dito musik. Bra jobbat, Alfredson!

Av helgens premiärfilmer damp tre ner på min lokala Filmstad. Den enda som lockar till besök är Varg (regi Daniel Alfredson). De andra är Superhero Movie (personligen orkar jag inte med mer än en superhjälte-film om året, och noll antal parodier på samma tema) och The Eye, ännu en Hollywood-remake av en framgångsrik asiatisk skräckis. Kanske ett koncept värt att kopiera: svenska versioner av Hollywood-succéer med svenska skådespelare. Då får begreppet "sweda" (från den kommande filmen Be Kind Rewind av Michel Gondry) sin sanna mening ... 

I dagens bioprogram har filmen Flyga drake plötsligt begåvats med ett litet smultron. Över en natt har regissören Marc Forster blivit en av "världens främsta filmskapare". Åtminstone står det så i annonsen. Man tar sig för pannan.