Såg en riktigt bra film av Gus van Sant, nämligen Paranoid Park, vars huvudperson är en 16-årig kille som är skejtare på fritiden. Filmen kan upplevas lite speciell, men just detta gör den ännu mer fängslande, ja nästan poetisk i sin framtoning. Säkert underlättar det att fotot är signerat Christopher Doyle, känd från filmer av Wong Kar-wai.
Huvudpersonen (Alex) berättar sin historia i upprepade återblickar på ett ödesdigert veckoslut. För varje gång får vi reda på lite mer vad som egentligen hände den gången, och även episoder från tiden efteråt får kasta ljus över varför Alex egentligen skriver ner sin historia och varför han läser ur den för oss. Jag tyckte mycket om den.

Ikväll är huvudnumret i public service-TV Kill Bill: Vol 2 av Quentin Tarantino, där Uma Thurman fortsätter att bocka av namn på sin dödslista. Själv är jag trött på låtsasvåld. Ska det vara våld i en film, fysiskt eller psykiskt, ska det ha en mening, och man ska helst må illa efteråt.

Biljetterna till många filmer borde förses med varningstext: Våld kan medföra allvarlig skada eller dödsfall.

Tack för "Krya på Dig"-tillrop; vågar nästan hoppas att jag börjar återhämta mig - det känns lite lättare med det mesta. Pressade citroner är min livsdryck nu ...

Läste på nätet att De ofrivilliga av Ruben Östlund fick ett bra mottagande i Cannes - det får mig att önska att jag sett hans förra film Gitarrmongot.

Och så verkar Indy vara tillbaka i god form!

Sedan jag blev sjuk i slutet av förra veckan har jag inte orkat med mycket annat än att sova och sova mera.
Kanske klarar jag ett avsnitt av CSI i kväll ...

Förresten så fick jag ett tips om att Iron Man faktiskt kan vara sevärd. Får väl se om den går kvar när orken har återvänt.

Filmfestivalen i Cannes har börjat. För 61:a gången! Öppningsfilmen är Blindness i regi av den brasilianske regissören Fernando Meirelles, efter en roman av nobelpristagaren José Saramago. Borde kunna vara bra.
Synd att man inte själv är med där nere på Croisetten ...

Med anledning av en läsarfråga: Boken Virgin Suicides har jag inte läst, men det gjordes en bra film av den (samma titel och i regi av Sofia Coppola) med bl a Kirsten Dunst och Josh Harnett ...

Caramel (regi av Nadine Labaki) visade sig vara en söt sak, men hade en del mörkare stråk som räddade den från att bli sliskig. Filmen utspelas på en skönhetssalong i Beirut, och vi får följa ett antal kvinnors kärleksbekymmer (och glädjeämnen också). Ja, det är nog en ganska mycket av en "tjejfilm", även om några personer av manligt kön återfinns i rolllistan. En smula 
samhällskritik mot den rådande kvinnosynen har också fått komma med - och ändå är väl Libanon ganska modernt, eller var åtminstone fram till inbördeskriget ...
Jag missade den här filmen på Göteborg Filmfestival i vintras, men fick en ny chans nu, och ångrar inte att jag tog den!

För övrigt syftar titeln på den varma massa som används vid borttagning av oönskad hårväxt ...

Idag fick jag brev från biblioteket - min bokreservation finns att hämta. Vad kan det vara för bok, undrar ni. Jo, Lusten och dämonerna av Mikael Timm, en "heltäckande" biografi om Ingmar Bergman, men ändå "bara" 605 sidor.
Ska hämta ut den imorgon, ser fram mot intressant läsning.

Apropå läsning, föregående bok jag läste var Den moderna kvinnans guide till sex och europeiska tänkare av Charlotte Greig. Den som gillade boken Fördjupade studier i katastroffysik kanske kan ha behållning av denna också.

För övrigt är det skäligen tunt med nyheter på min filmstad denna vecka. Hoppet står till den kommunala bion - återkommer om det.