Såg Tuyas bröllop (regi av Quanan Wang) i går kväll. Det är en film som utspelar sig i ett kargt landskap någonstans i det inre av Kina. Tuyas man har skadat sig när han skulle gräva en brunn, så nu måste Tuya själv ta hand om fårhjorden förutom att sköta hem och barn. Det blir för mycket och de kommer överens om att hon ska skilja sig och gifta om sig på villkor att hon ska få fortsätta ta hand om sin handikappade make. Snart kommer friare från när och fjärran, men i slutänden visar det sig att den lycklige fanns på nära håll ...
Tidvis lite för mycket "folklore", men ändå en vacker skildring av det strävsamma livet på landsbygden, och ett fint porträtt av en stark och egensinnig kvinna. Filmen vann Guldbjörnen i Berlin förra året.

Suden vuosi var titeln på dagens filmäventyr, vilket på svenska torde bli Vargens år. Jag såg denna film för något år sedan på Göteborgs Filmfestival, och eftersom jag kom ihåg att den gjort intryck på mig beslöt jag att se den i repris, vilket jag verkligen inte ångrar. Handlingen utspelas i universitetsmiljö (Helsingfors) och huvudpersonerna är en ung kvinnlig litteraturvetarstudent och hennes något äldre lärare. Komplikationer: hon är epileptiker och han har just blivit utkastad från sitt hem av frun, eftersom han varit mer intresserad av den franske poeten Baudelaire än av henne. Jag tänker inte återberätta handlingen här, men redan från första filmrutan var jag fast, mycket tack vare det fina fotot och musiken. Så visst finns det bra finsk film av andra än Kaurismäki, men den får ingen distribution på svenska biografer - och när såg ni en norsk film senast?

Såg en riktigt bra film av Gus van Sant, nämligen Paranoid Park, vars huvudperson är en 16-årig kille som är skejtare på fritiden. Filmen kan upplevas lite speciell, men just detta gör den ännu mer fängslande, ja nästan poetisk i sin framtoning. Säkert underlättar det att fotot är signerat Christopher Doyle, känd från filmer av Wong Kar-wai.
Huvudpersonen (Alex) berättar sin historia i upprepade återblickar på ett ödesdigert veckoslut. För varje gång får vi reda på lite mer vad som egentligen hände den gången, och även episoder från tiden efteråt får kasta ljus över varför Alex egentligen skriver ner sin historia och varför han läser ur den för oss. Jag tyckte mycket om den.

Ikväll är huvudnumret i public service-TV Kill Bill: Vol 2 av Quentin Tarantino, där Uma Thurman fortsätter att bocka av namn på sin dödslista. Själv är jag trött på låtsasvåld. Ska det vara våld i en film, fysiskt eller psykiskt, ska det ha en mening, och man ska helst må illa efteråt.

Biljetterna till många filmer borde förses med varningstext: Våld kan medföra allvarlig skada eller dödsfall.

Tack för "Krya på Dig"-tillrop; vågar nästan hoppas att jag börjar återhämta mig - det känns lite lättare med det mesta. Pressade citroner är min livsdryck nu ...

Läste på nätet att De ofrivilliga av Ruben Östlund fick ett bra mottagande i Cannes - det får mig att önska att jag sett hans förra film Gitarrmongot.

Och så verkar Indy vara tillbaka i god form!

Sedan jag blev sjuk i slutet av förra veckan har jag inte orkat med mycket annat än att sova och sova mera.
Kanske klarar jag ett avsnitt av CSI i kväll ...

Förresten så fick jag ett tips om att Iron Man faktiskt kan vara sevärd. Får väl se om den går kvar när orken har återvänt.

Filmfestivalen i Cannes har börjat. För 61:a gången! Öppningsfilmen är Blindness i regi av den brasilianske regissören Fernando Meirelles, efter en roman av nobelpristagaren José Saramago. Borde kunna vara bra.
Synd att man inte själv är med där nere på Croisetten ...

Med anledning av en läsarfråga: Boken Virgin Suicides har jag inte läst, men det gjordes en bra film av den (samma titel och i regi av Sofia Coppola) med bl a Kirsten Dunst och Josh Harnett ...